Mig ...
Jag vet seriöst inte hur mycket mer mitt psyke klarar av.
Jag tänker alldeles för mycket på det som hänt och det som kan komma hända i framtiden.
Varför måste saknad existera? Det fuckar sig, okey?
Jag klarar seriöst inte mer.
Jag vet inte vad jag ska göra ..
Jag vägar inte lämna jag vågar inte stanna kvar.
Jag kan inte acceptera hur mycket som helst och vad som helst.
Jag behöver få det mesta ur mig.
Jag .. Jag pratar bara om mig själv nu känner jag ._. Men det är väl grejen med en blogg?
Men .. Jag behöver verkligen lite andrum känner jag.
Till sommarn så kommer allting att förnyas och förändras.
Jag klarar inte av detta ..
Jag vill bara komma bort och börja om på nytt.
Lämna det gamla och flytta in det nya.
FLYTTA IN I DET NYA!, men
ta med mig litegrann va gullet!
Michii, det finns magi som aldrig tar slut.
du klarar dig, jag är inte orolig egentligen, men trots det så är hela jag så rädd att det ska hända dig något.
för du var, är och kommer alltid att vara så mycket för mig.
<3!
