lightinthedark

Nu är det över.
Jag klarar inte detta mer.
Detta var verkligen droppen. Jag tänker inte skriva det som hände, det får tas in real life.
Om jag pallar det då. För jag vill verkligen aldrig mer prata med killen, aldrig mer höra om killen,
aldrig mer se killen. Aldrig, aldrig, aldrig.
Detta var seriöst droppen.
Detta förhållande har nog varit en lek sen början. Det verkar så i alla fall.
Men nu orkar jag inte tänka på det mer.
Det är slut, och så kommer det att förbli. Pungt slut.

Nu tänker jag ta mig samman och göra någonting med mitt liv.
Jag orkar inte bara sitta och se på. Jag ska börja göra.
Göra saker för min skull.

Mamma,
jag älskar dig. Och tack för att du visar mig vägen och säger vad jag ska göra när det behövs.
Du är saknad.

Therese Andersson,
jag älskar dig hjärtat. Du är en ängel.
Och jag lovar dig att ingenting kommer att skada dig.
Ingenting kommer att komma åt dig. Speciellt inte "Han".
Jag lovar dig det.
Älskar dig vännen.

Jag vet seriöst inte hur mycket mer mitt psyke klarar av.

Jag tänker alldeles för mycket på det som hänt och det som kan komma hända i framtiden.

Varför måste saknad existera? Det fuckar sig, okey?

Jag klarar seriöst inte mer.

Jag vet inte vad jag ska göra ..

Jag vägar inte lämna jag vågar inte stanna kvar.

Jag kan inte acceptera hur mycket som helst och vad som helst.

Jag behöver få det mesta ur mig.

Jag .. Jag pratar bara om mig själv nu känner jag ._. Men det är väl grejen med en blogg?

 

Men .. Jag behöver verkligen lite andrum känner jag.

Till sommarn så kommer allting att förnyas och förändras.

Jag klarar inte av detta ..

Jag vill bara komma bort och börja om på nytt.

Lämna det gamla och flytta in det nya.

Nu vet jag inte hur långt detta kommer att orka fortsätta.
Jag orkar helt seriöst inte mer.
Jag är helt slut efter igår och att tänka på skolan gör inte saken mycket bättre.
Varför ska alla och allting vara så extremt efterblivet/efterblivna ?
Jag fattar verkligen inte.
Igår, eller imorse var den näst värsta dagen i mitt liv ..

Jag vågar inte lämna dig, för jag vet vad du kommer att göra.
Jag klarar inte den smärtan du ger dig.
Jag gör verkligen inte det ...

Allt jag vill är att allt ska bli bra.
Men tankarna kommer hela tiden att finnas i mitt huvud ...








Jag tror att jag fortfarade älskar dig ..

... Den kan vara stor, eller så är den liten. I detta fallet är den extremt stor.
Ibland klarar jag inte av det. Ska man verkligen acceptera allt i ett förhållande ?
Ska man verkligen ta emot allt den andra säger ?
Sist jag kollade så var det inte så.
Jag vet inte hur mycket mer jag pallar i detta förhållandet ...
Jag älskar honom samtidigt som jag hatar honom.
Jag klarar inte av de ord han sa till mig.
De meningarna ... Helvete.
Jag som älskar honom ........